Tänk om man kunde spara ett ögonblick, en dag eller en känsla, vilken skulle du spara då? Med spara menar jag nästan som att spela in, så man kan gå tillbaka och uppleva tillfället igen. Jag har några som jag önskar jag kunde uppleva igen. Ett av dem är ögonblicket när Lucas föddes. Första gången jag såg honom, och jag minns att jag tänkte: "jag visste att du skulle se ut så här".  Mjuka ögonblick, som sista gången du doftade på en blomma innan sommaren tog slut. Den sista perfekta vårdagen eller ljudet av höstregnet som smattrar mot rutan samtidigt som du sitter på din första dejt med ditt livs kärlek. 

Som en viskning kom hösten och idag kände jag den på riktigt. Vindarna går genom kläderna och Lucas måste ha jacka på sig när vi lämnar hemmet på morgonen. Överallt irrar människor omkring som letar vindskydd eller ännu bättre, någon stans att gå in och värma sig. Jag är ingen vintermänniska, men det ska bli kul att se barnen leka i snön. 

Jag vill passa på att tacka alla läsare för att ni följer min blogg och står ut med att jag filosoferar lite mellan bilderna. Ni är värda allt, och om ingen sagt det idag så vill jag bara säga att- du är så vacker idag! 

Alla bilder är tagna med min Nikon D3100!