Jag och Lulle var ute i skogen idag. Han är så rolig när han ska upptäcka saker och allt ska in i munnen. Idag har han nog tuggat i sig minst en kotte och två kvistar, men vad gör väl det..? Lite lustigt är det att han ligger och sover nu och pratar i sömnen. Han säger "mamamama" och "papapapa" om vartannat. Undrar vad han drömmer. 

Jag vet vad jag drömmer om! För det första vill jag ha den där känslan som man hade när man var liten att allt var spännande. Ni vet, typ som sommarlovet. Den tiden är passé.. Och då menar jag som när man gick i lågstadiet och att det var värsta äventyret att åka och bada. Det var extra roligt om det var en blandning mellan killkompisar och tjejkompisar, man visste aldrig vem som frågade chans på vem, eller vem som gjorde vilket bus. Den där känslan när man var ute till tio på kvällen och det började bli kyligt och leken var så spännande att man glömde bort tiden. Jag tror det kallas lycka? När man bara lever för dagen, närvarande varje minut av dagen. Nu är närvaro en ovanlighet. 

Jag vill också lyckas med något, jag vet inte vad, men något vill jag lyckas med. 

I skogen var jag i alla fall närvarande med min son, som är närvarande varje minut. Älskade barn, jag vill uppleva allt roligt med dig.